igår kväll och idag..
Jag börjar bli rätt uttråkad på Västervik. Eller rätt och rätt, väldigt.
Imorgon kväll åker jag tillbaka till London, skönt men ändå inte. För det kommer inte vara samma sak som förut. Alla har åkt hem, jag är den enda som kommer tillbaka. Lite tråkigt men det är bara 1 och en halv månad så det är inte så farligt.
Igår kväll pratade jag med andrea 1 dryg timma, var ett par dagar sen senast. Om jag inte pratar med honom eller någon annan från EF på ett par dagar så blir jag lite rastlös, konstigt nog.
Jag har fan inga planer innan jag åker tillbaka. Det är fan sorgligt.
Allafall, igår kväll hade jag en lite kris över min framtid. För Tina la in ett förslag att vi skulle till Rom och öppna ett café, hon var inte allvarlig.. men sen började jag tänka på det, det var ju faktiskt just det jag ville göra när jag var 16 år, så va fan.. Men kan jag verkligen lämna min fotografi dröm bakom mig? Och tankarna höll på och jag trodde jag skulle bli galen! Så jag satte mig ner och gjorde en plan över för och nackdelar. Fördelar med Café i rom var ju att jag skulle stanna kvar i Europa, då kan jag hälsa på min familj oftare och jag skulle bo i samma stad som Lorenzo och Andrea och jag skulle också vara nära till Tim. Och det är inte det lättaste att få ett Visa i USA. Jag valde sen att tänka på något annat, så jag gick till datorn och gjorde något, så kom jag över bilder jag hade tagit för några veckor sedan, och kom då fram till att kan inte ge min fotografi dröm.. Men man kan kanske komprimissa, stanna i Europa? Nej, jag tror inte det.. Eller? jag vet i fan, inte Italien allafall, eller Milano går ju.. Jag har ju sagt att om jag kunde språket så skulle jag bosätta mig i Paris, men va fan, språket kan jag väll lära mig? eller? Allt är så jäkla jobbigt!
Jag tvivlar mycket på mig själv med fotografin på senaste tid också, men det beror ju på att andra gör det med. Jag sa ju till mamma efter att jag hade gjort tidningen att jag kanske skulle vilja vara redaktör i framtiden, och det sa hon senare att hon tror att jag har mer chans i det. Va FAN! Ännu en gång så slänger hon skit i ansiktet på mig! Som fucking alltid! Hon ska man kunna lyckas med någonting här i världen om man har en mamma som inte tror på en?! Jag vet fan inte!
Nu har jag fått skriva av mig lite, men vet inte men det hjälper.. Skulle behöva prata av mig med.. Jag skulle vilja prata med Nozomi eller Tomoko men dom har ju fullt upp med annat.. Yuki kan jag inte prata om sådant med.. Möjligtvis Andrea.. Men då får jag vänta tills ikväll.. Har ju inte mycket till val..
Jag ska nog prata med Andrea om ett, han är jäkligt lätt att prata med måste jag säga.
Bild: Jag och Andrea vid London Bridge
Imorgon kväll åker jag tillbaka till London, skönt men ändå inte. För det kommer inte vara samma sak som förut. Alla har åkt hem, jag är den enda som kommer tillbaka. Lite tråkigt men det är bara 1 och en halv månad så det är inte så farligt.
Igår kväll pratade jag med andrea 1 dryg timma, var ett par dagar sen senast. Om jag inte pratar med honom eller någon annan från EF på ett par dagar så blir jag lite rastlös, konstigt nog.
Jag har fan inga planer innan jag åker tillbaka. Det är fan sorgligt.
Allafall, igår kväll hade jag en lite kris över min framtid. För Tina la in ett förslag att vi skulle till Rom och öppna ett café, hon var inte allvarlig.. men sen började jag tänka på det, det var ju faktiskt just det jag ville göra när jag var 16 år, så va fan.. Men kan jag verkligen lämna min fotografi dröm bakom mig? Och tankarna höll på och jag trodde jag skulle bli galen! Så jag satte mig ner och gjorde en plan över för och nackdelar. Fördelar med Café i rom var ju att jag skulle stanna kvar i Europa, då kan jag hälsa på min familj oftare och jag skulle bo i samma stad som Lorenzo och Andrea och jag skulle också vara nära till Tim. Och det är inte det lättaste att få ett Visa i USA. Jag valde sen att tänka på något annat, så jag gick till datorn och gjorde något, så kom jag över bilder jag hade tagit för några veckor sedan, och kom då fram till att kan inte ge min fotografi dröm.. Men man kan kanske komprimissa, stanna i Europa? Nej, jag tror inte det.. Eller? jag vet i fan, inte Italien allafall, eller Milano går ju.. Jag har ju sagt att om jag kunde språket så skulle jag bosätta mig i Paris, men va fan, språket kan jag väll lära mig? eller? Allt är så jäkla jobbigt!
Jag tvivlar mycket på mig själv med fotografin på senaste tid också, men det beror ju på att andra gör det med. Jag sa ju till mamma efter att jag hade gjort tidningen att jag kanske skulle vilja vara redaktör i framtiden, och det sa hon senare att hon tror att jag har mer chans i det. Va FAN! Ännu en gång så slänger hon skit i ansiktet på mig! Som fucking alltid! Hon ska man kunna lyckas med någonting här i världen om man har en mamma som inte tror på en?! Jag vet fan inte!
Nu har jag fått skriva av mig lite, men vet inte men det hjälper.. Skulle behöva prata av mig med.. Jag skulle vilja prata med Nozomi eller Tomoko men dom har ju fullt upp med annat.. Yuki kan jag inte prata om sådant med.. Möjligtvis Andrea.. Men då får jag vänta tills ikväll.. Har ju inte mycket till val..
Jag ska nog prata med Andrea om ett, han är jäkligt lätt att prata med måste jag säga.
Bild: Jag och Andrea vid London Bridge
Kommentarer
Trackback
