Jag är så jävla förbannad!!!
Läste igår kväll ett inlägg min pappa lagt in om min lillebrors flickväns hund, han hade tydligen blivit ihälbiten ev en annan hund i igår. Jag vart helt chockad, det var tydligen inte första attacken heller.
Det är en äldre man som äger scäfern och när dom var ute och gick så slet sig schäfern från gubben och bara sprang på Manne och bet ihjäl honom, och efter hade tydligen mannen bara gått hem! Jag fattar för det första inte hur man bara går där ifrån efer något sådant! Jävla idiot.
http://www.vt.se/nyheter/lokalt.aspx?articleid=6080541
Jag vet hur det är att bli av med sin hund, inte på ett så dramatiskt sätt men endå. När jag var 18 fick jag en hund, hon var en blandning mellan borde collie, björnhund, gårhund och en sort till som jag inte kommer ihåg..
Men allafall, jag fick hem henne den 9:e mars 2008 och den 15:e april råkade hon ut för en olycka, hon hade ramlat ner från balkongen när jag var på jobbet. Min mamma ringde dit på dagen och sa att hon var borta, men visste inget än.. Senare ringde min morfar och sa att han skulle komma och hämta mig, Tish var hos vetrinären, hon haded ramlat ner från balkongen och skadat en kota i ryggen(vi bor på tredje vågingen, så det var ett jävla fall).
Hon var förlamad i bakdelan, vetrinären rådde oss till att avliva henne, men vi kunde inte göra det utan att veta att vi gjort allt för att rädda henne, så vi åkte till djurskujhuset i Strömsholm. Det tog över 3 timmar att komma dit, men vi var tvungna att försöka rädda henne, där undersökte dom henne och lyckades få henne att reagera på smärta i bakbenen, då fick vi lite hopp om att hn skulle klara sig. Dom höll kvar henne över natten för att se om hon behövde opereras, Vi åkte hem utan att veta om hon skulle överleva eller inte..
Dagen efter fick vi ett samtal att hon opererats och hon skulle inte klara sig, det var skitjobbigt självklart! Men vi åkte dit och var med henne en sista gång, och i hennes sista minut fick hon äta hundgodis.
Dagen efter vi avlivade henne började min mamma prata om att skaffa en ny hund, jag ville inte, jag kunde inte! Men mamma valde att göra det, och självklar tycker jag om Effie, men hon är inte Tish och kommer aldrig att vara Tish..
Jag har fortfarande med mig Tish varje dag i tankarna men hon är också med mig här..
Och nu för tiden har jag ju Snörpa också :P
Det är en äldre man som äger scäfern och när dom var ute och gick så slet sig schäfern från gubben och bara sprang på Manne och bet ihjäl honom, och efter hade tydligen mannen bara gått hem! Jag fattar för det första inte hur man bara går där ifrån efer något sådant! Jävla idiot.
http://www.vt.se/nyheter/lokalt.aspx?articleid=6080541
Jag vet hur det är att bli av med sin hund, inte på ett så dramatiskt sätt men endå. När jag var 18 fick jag en hund, hon var en blandning mellan borde collie, björnhund, gårhund och en sort till som jag inte kommer ihåg..
Men allafall, jag fick hem henne den 9:e mars 2008 och den 15:e april råkade hon ut för en olycka, hon hade ramlat ner från balkongen när jag var på jobbet. Min mamma ringde dit på dagen och sa att hon var borta, men visste inget än.. Senare ringde min morfar och sa att han skulle komma och hämta mig, Tish var hos vetrinären, hon haded ramlat ner från balkongen och skadat en kota i ryggen(vi bor på tredje vågingen, så det var ett jävla fall).
Hon var förlamad i bakdelan, vetrinären rådde oss till att avliva henne, men vi kunde inte göra det utan att veta att vi gjort allt för att rädda henne, så vi åkte till djurskujhuset i Strömsholm. Det tog över 3 timmar att komma dit, men vi var tvungna att försöka rädda henne, där undersökte dom henne och lyckades få henne att reagera på smärta i bakbenen, då fick vi lite hopp om att hn skulle klara sig. Dom höll kvar henne över natten för att se om hon behövde opereras, Vi åkte hem utan att veta om hon skulle överleva eller inte..
Dagen efter fick vi ett samtal att hon opererats och hon skulle inte klara sig, det var skitjobbigt självklart! Men vi åkte dit och var med henne en sista gång, och i hennes sista minut fick hon äta hundgodis.
Dagen efter vi avlivade henne började min mamma prata om att skaffa en ny hund, jag ville inte, jag kunde inte! Men mamma valde att göra det, och självklar tycker jag om Effie, men hon är inte Tish och kommer aldrig att vara Tish..
Jag har fortfarande med mig Tish varje dag i tankarna men hon är också med mig här..
Och nu för tiden har jag ju Snörpa också :P
Kommentarer
Trackback
