Jaret Ray

Nu har jag inte bloggat på en vecka, inte för att jag har haft något att skriva om. Idag hade varit en perfekt dag för en fotosession, men självklart är jag sjuk. Jag har migrän så jag tar't lugnt. Men nu måste jag till köket för att orka laga någon form av mat, lite jobbigt när det enda jag vill göra är att gå ner till frysen och hämta mina chokladmuffins.

Det är dags att skärpa sig. Och imorgon är det dags. Eftersom att jag inte längre har något liv så har jag inget annat än tid.

Det är sant. Jag har blivit kriminell, mer kriminell.
Jag snodde min allergimedicin jag hämtade förut.

Jag gick till apoteket förut idag, jag har aldrig varit på det apoteket förut. Men jag tog en lapp och fick min medicin och vi raade lite jag sa att jag aldrig vat där förrut och så. Hon sa alldrig något om betalningen, jag var lite osäker. Eftersom at jag var osäker så letade jag efter något pris medans ho höll på, men hittade inget.

Hon gav mig allt och sa hej då, inget mer med det. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kollade på lappen jag fick av henne, men det stog inget där heller, så jag gick ut. Jag tänkte att dom kanske skickar faktura eller något - vad fan vet jag? Om jag skulle ha betalt så borde hon ha sagt något eller så skulle de väll springa efter mig? Men ingen gjorde något så jag bara fortsatte gå.

Inget mer med det. Men dom vet vem jag är, vill dom ha betalt får de höra av sig. Men lite pinsamt kan man ju säga. Vi får väll se om de hör av sig.


Här är då min kära allergimedicin, piller och en spruta vid andnöd. Detta är sånt jag alltid måste ha med mig sa de, asbra. Jag som har så bra koll på allt.

.. vill verkligen ha sin lön så att hon vet hur mycket hon får, för hon vill väldigt gärna köpa en ny kamera, en Canon EOS 7D, hon kan knappt hålla sig. Hon hoppas hon får 11-12 000 kronor i lön! Så hon kan sälja sin nuvarnde kamera.

Hon har också gått med i Svenskt Fotoforum och tipsar alla att gå med.

Hon är skulle också vilja släktforska lite eftersom att hennes släkt är så troligt stor.

Fan vad jag är pepp på att fota, har inte varit det sen jag kom tillbaka från London. Men nu hittade jag ännu en ny asbra fotoblogg (finns ju asmånga) och jag blev hur pepp som helst på att fota! Det roliga var att jag letade efter en musikblogg. :P

Anledningen till att jag inte velat fota på senaste tiden är att jag har vuxit ifrån min kamera, jag har ju en Canon eos 1000D och det är en nybörjarkamera, och jag är inte nybörjare längre, jag vill köpa en ny avancerad kamera. Och när jag får lön ska jag fan de, sälja den jag har ska jag med.

Jag är också sugen på att redigera och göra något kreativt med nån bild, eller kanske skriva ut några snygga bilder och sätta i ramar och hänga på väggen.. Jag har ju faktiskt 7 ramar som bara ligger här och har gjort det sen förra sommaren.
Sen har jag fyderat på att börja scapbooka, eller hur det stavas.
Jag vill göra en enda bok utav alla snygga bilder jag har från London, ska nog görra det när jag får lön också. Om 2 veckor får jag lön, ska bli skönt.. Har ju fått ihop en hel del ft att jag bara jobbar deltid, you gotta lve OB, ska jobba hela helgen denna vecka med, mer OB YEAH!!


Så vad ska jag göra idag? Jag försöker komma på något bra ställe där jag kan fotografera, finns ju inte så många ställen i denna skitstad. Jag får väll fortsätta att redigera bilderna från min kanera, jag är inte ens i närhetan av att vara färdig!



Foto/redigering: Jaret Ray

En bild från London, om jag inte har fel så tror jag att det är kyrkan av Westminster.

Jag börjar bli rätt uttråkad på Västervik. Eller rätt och rätt, väldigt.
Imorgon kväll åker jag tillbaka till London, skönt men ändå inte. För det kommer inte vara samma sak som förut. Alla har åkt hem, jag är den enda som kommer tillbaka. Lite tråkigt men det är bara 1 och en halv månad så det är inte så farligt.

Igår kväll pratade jag med andrea 1 dryg timma, var ett par dagar sen senast. Om jag inte pratar med honom eller någon annan från EF på ett par dagar så blir jag lite rastlös, konstigt nog.

Jag har fan inga planer innan jag åker tillbaka. Det är fan sorgligt.
Allafall, igår kväll hade jag en lite kris över min framtid. För Tina la in ett förslag att vi skulle till Rom och öppna ett café, hon var inte allvarlig.. men sen började jag tänka på det, det var ju faktiskt just det jag ville göra när jag var 16 år, så va fan.. Men kan jag verkligen lämna min fotografi dröm bakom mig? Och tankarna höll på och jag trodde jag skulle bli galen! Så jag satte mig ner och gjorde en plan över för och nackdelar. Fördelar med Café i rom var ju att jag skulle stanna kvar i Europa, då kan jag hälsa på min familj oftare och jag skulle bo i samma stad som Lorenzo och Andrea och jag skulle också vara nära till Tim. Och det är inte det lättaste att få ett Visa i USA. Jag valde sen att tänka på något annat, så jag gick till datorn och gjorde något, så kom jag över bilder jag hade tagit för några veckor sedan, och kom då fram till att kan inte ge min fotografi dröm.. Men man kan kanske komprimissa, stanna i Europa? Nej, jag tror inte det.. Eller? jag vet i fan, inte Italien allafall, eller Milano går ju.. Jag har ju sagt att om jag kunde språket så skulle jag bosätta mig i Paris, men va fan, språket kan jag väll lära mig? eller? Allt är så jäkla jobbigt!

Jag tvivlar mycket på mig själv med fotografin på senaste tid också, men det beror ju på att andra gör det med. Jag sa ju till mamma efter att jag hade gjort tidningen att jag kanske skulle vilja vara redaktör i framtiden, och det sa hon senare att hon tror att jag har mer chans i det. Va FAN! Ännu en gång så slänger hon skit i ansiktet på mig! Som fucking alltid! Hon ska man kunna lyckas med någonting här i världen om man har en mamma som inte tror på en?! Jag vet fan inte!



Nu har jag fått skriva av mig lite, men vet inte men det hjälper.. Skulle behöva prata av mig med.. Jag skulle vilja prata med Nozomi eller Tomoko men dom har ju fullt upp med annat.. Yuki kan jag inte prata om sådant med.. Möjligtvis Andrea.. Men då får jag vänta tills ikväll.. Har ju inte mycket till val..

Jag ska nog prata med Andrea om ett, han är jäkligt lätt att prata med måste jag säga.


Bild: Jag och Andrea vid London Bridge

1 år sedan jag tog studenten! Fan det känns som en halv evighet sedan, jag har fått så mycket erfarenhet, träffat så många nya vänner och mått så ortoligt bra. Men kan ändå inte känna lite ångest över att jag saknar min gymnasietid, klassen och säkerheten, men jag har fortfarande en säkerhet i EF, 2 månader till allafall, sen är det ut och vara osäker igen. Fan, längatar inte.

Tiden efter studenten har varit jättebra ändå, just för att jag valde att studera i London, det är nog fan det bästa jag gjort någonsin!






Så vad skrev jag för inlägg för ett år sedan? Jag skrev om alla fester vi hade, vi festade fan 3 veckor i sträck 2 veckor innan studenten och 1 vecka efter. Och jag minns att dagen efter så jobbade jag och jag skrev mycket om hur härlig men klass var, fan va jag saknar den klassen!

She was a lunatic, yes, she liked to push my buttons
She said I wasn't good enough.What do you expect from me?
What am I not giving you?
What could I do for you to make me OK in your eyes?

Jag har nu äntligen blitt av med tandställningen, och shit vilken skillnad det är!
Jag sa ju att de skulle bli före och efterbilder men jag glömde ta en bild innan. Så kan det gå. men jag var ju inte en av dom med tandställning som gömde sig utan jag log ju alltid.. så det var inte jättesvårt att hitta en bild.

Före:


Efter:


Jag älskart!

Tyvärr så har jag ingen bild på hur jag såg ut innan jag satte dit tandställningen.

Påmin mig att aldrig blogga onykter!

Denna helg har jag haft ett otroligt godissug. Och jag kom precis på varför.

Det är ju för att det är påsk, och eftersom att jag är i London och inte hemma så har jag inget påskgodis. Och när man har ätit påskgodis varje påsk i hela sitt liv och sen inte gör det så blir det konstigt.
Det finns inte ens vanligt godis här. Dom säljer tydligen inte godis här som vi gör i Sverige, i alla mataffärer. Jag har varit på ett ställe i Bexleyheath där dom säljer lösgodis annars har jag inte sett något. Och inte var det nått gott godis heller.

Men jag har hemlängtan, har i princip haft det sen jag kom tillbaka från Sverige, jag saknar min familj, jag saknar mina polare, jag saknar svensk f*cking mat som faktiskt smakar.. Maten här är okej, fatta inte fel. Men det är ingenting emot maten i Sverige!

Fan, det är något allvarligt fel på mig, snart kommer jag väll snacka om Sverige mitt fosterland eller något jäkla skit.. Bäst jag slutar skriva innan det blir pinsamt.

---

Måste lägga in den, bara för att jag är konsitg idag.

Blogg.se är så jävla fucked up så jag tror jag dör!!

Måndag. Igår. Skit. Igår var dagen helt jäkla skit, eller den började bra. Jag hade först avancerad fotografi, jag gjorde klart en väldigt stor panorama. Sen hade vi rast och jag och Tomoko bestämde oss då för att gå och se Wicked nästa vecka för det var som erbjudande. Jag visste att jag hade råd men ändå ville jag kolla mina pengar, så vid lunch kollade jag. Och det visade sig att något autogiro hade tagit £30. Och det var inget jag hade väntat, så nu hade jag inte ens råd med månadens tågbiljett. Så jag ringde mamma och fick världens utskällning om att jag måste ha koll på mina pengar och inte slösa dom. Ursäkta?! Jag har koll på mina pengar! Det här var inte mitt fel! Jag hade räknat på mina pengar, det fanns till tågbiljetten plus £20 till! Jag vet ännu inte vad som har tagit pengarna jag måste få hit min kortläsare så jag kan se. Så igår kväll var jag en aning deprimerad och gjorde nått jag inte borde ha gjort - det var inget dumt men det gjorde ju inte saken bättre.

Detta bir nog det sista inlägget innan jag åker tillbaka till London ..
Jag har blandade känslor när det gäller att dra igen.. Jag vill inte åka men samtidigt vill jag.. Jag har saknat min polare här och min familj.. Men när jag varit här så har jag saknat min polare i London.. Så blandade känslor va det..

I fredags var det jävligt kul med Jessica, ska även va med henne ett litet tag idag.
Igår träffade jag min familj.. Jag fick även 600 kronor av farmor och 500 av min faster.. Och jag är en sån person som har väldigt svårt att ta pengar från folk, speciellt min familj.. Jag skulle aldrig be om pengar .. Så jag blir lite rörd när dom ger mig pengar.. Men även min farbror och andra faster som har det väldigt svårt med pengar har sagt att om det blir krisigt så kan jag bara be dom.. Det gör mig otroligt rörd..

Så.. det var nu allt för idag. Jag skriver nog imorgon kväll.. efter skolan.. Jag skrev ju att jag inte kunde gå sista veckan i skolan, så jag har inte nästa veckas timetable. Så jag har ingen aning om när jag börjar eller något.

Just nu håller jag på att prova min nya ansiktsmask, Det är klar om 5 minuter.. Funderade på om jag skulle lägga in en bild .. men jag planerar inte att skämma ut mig så mycket.. Får se om det är bra..

Det är i princip helt stelnad nu, jag vet nu hur det skulle kännas om jag skulle spruta in botox i kinderna.. Väldigt konstigt!
Det finns ju faktiskt unga människor som gör de fast dom inte behöver.. Varför? Jag har ingen aning!

Hon gör mig galen! Varje jävla gång..

Jag kan inte vänta på att bli av med henne..

Why don't you just crawl up your own ass and die!

När ska man börja leva och sluta drömma? När gör man sina drömmar till verklighet? Frågan kanske är när man ska våga? Eller ska man bara växa upp och inse att det aldrig kommer hända?

Tänk om det aldrig händer, tänk om man blir kvar på det stället som man verkligen inte vill vara, på ställer som man drömmer och önskar att få komma bort ifrån..

När ska man sluta drömma och börja leva? själv börjar jag om lite mer än en vecka.. Jag känner en otrolig lättnad att jag får börja göra det jag vill..

Men tänk om hela min framtid inte kommer bli som jag vill.. tänk om efter jag kommer hem från england, att jag fastnar här igen.. tänk om jag inte blir modefotograf i New York som jag så hopplöst drömmer om..


Det läskiga är att det är mycket möjligt, eftersom att jag inte vet vad jag ska göra när jag kommer hem från london, visst det är 8 månader in i framtiden, men jag är en sån person som måste planera saker.. Och jag har ingen aning om vad som händer efter London.. och det skrämmer skiten ur mig..